Min första kärlek träffade jag i slutet på december 2008 så snart 2 år sedan. Vi träffades i lite drygt ett halvår. Med honom kunde jag vara mig själv, vi var alltid ärliga mot varandra och kunde prata om allt även pinsamma saker. Jag mådde bra i hans sällskap, hade alltid kul med honom. Sen tog det slut och vi slutade träffas, det var en fruktansvärt jobbig period. Tror jag aldrig har varit så ledsen i hela mitt liv. Idag har vi en bra relation som kompisar och det är jag jäkligt glad över. Jag vill ha honom i mitt liv, även fast vi nästan aldrig träffas så vet jag var han finns.